Koalor

by admin

Koalan har inte alltid varit det populära och älskade djur det är i dag. De forna vita nybyggarna i Australien dödade miljontals pungbjörnar för skinnets skull. Denna jakt, tillsammans med markröjning och en ökad omfattning av skogsbränder mellan år 1850 och 1900, decimerade koalapopulationerna så till den grad att man vid början av 1930-talet trodde att de obönhörligen var på väg att utrotas. Jaktförbud och intensivåtgärder har vänt denna nedgång, och koalan är nu relativt vanlig i de biotoper den väljer att vistas i.
Koalan är huvudsakligen nattaktiv och i hög grad anpassad till att tillbringa sitt liv så gott som uteslutande i träd. Den satta kroppen är täckt av tät päls, svansen är reducerad till en liten stump. Tassarna är stora och fingrar och tår är försedda med kraftiga klor. Framtassens första och andra fingrar är motsättliga mot de övriga tre och detta gör det möjligt för koalan att greppa de mindre grenarna under klättring. Koalan klättrar upp för stora träd genom att hålla sig fast i trädstammen med framtassarnas vassa klor samtidigt som bakfötterna tillsammans förs uppåt i en skuttande rörelse. De är inte fullt så kvicka i vändningarna på marken, men tar sig fram med skutt eller en långsammare fyrfota gång.

Hannarna är upp till 50 procent tyngre än honorna, har ett bredare ansikte, mindre öron och en stor körtel på bringan, som honorna saknar. Honorna blir könsmogna vid två års ålder. Hannarna är fortplantningsdugliga vid två års ålder men parar sig oftast inte förrän de är fyra år gamla, eftersom det krävs längre tid för dem att växa till sig så att de kan konkurrera om honorna.

Honan föder en enda unge per år, och de flesta födslarna sker mitt i sommaren (december-januari). Den nyfödda ungen väger mindre än 0,5 g och suger sig fast vid den ena av två spenar i pungen. Så snart ungen börjar äta blad sker tillväxten snabbt. Ungen lämnar pungen för gott efter sju månader och rider sedan på moderns rygg tills den kan klara sig själv vid elva månaders ålder. Ofta fortsätter den att hålla sig i närheten av modern under ytterligare några månader.

Fastän koalan äter blad från många olika trädslag utgörs huvuddelen av deras diet av blad från bara några få eukalyptusarter. En vuxen koala stoppar i sig omkring 500 gram dagligen. Koalan uppvisar flera anpassningar för att klara av denna diet. Kindtänderna är reducerade till en enda och fyra breda, spetsknöliga molarer i varje käkhalva, som finmaler bladen för att underlätta matsmältningen. Mikrobisk spjälkning äger rum i blindtarmen som är upp till fyra gånger sa lång som koalans kroppslängd och i förhållande till kroppsstorleken den längsta bland alla däggdjur. På grund av dietens låga näringsinnehåll spar koalan energi genom sitt levnadssätt. Den rör sig långsamt och sover upp till 18 timmar per dygn. När skymningen faller förflyttar sig koalan från sin favoritplats i en grenklyka upp i trädkronan för att äta. Utom när det är som allra hetast får de all vätska de behöver från bladen.